Mina vågskålar

Jag fick besök av sorgen

igår

Han kom så sent på kvällen

och vaggade mig till sömns.

När jag vaknade tycktes han ha gått

men när jag vände mig i sängen

visade det sig att han låg kvar där

ändå

Det knackade på dörren

och sorgen gick och öppnade.

Det var hans vänner hatet och självföraktet som gjorde oss sällskap

där vi satte oss ned vid frukostbordet

De hängde av sina ytterkläder på mig

Ute hade det regnat

När de sedan gick

var det sol ute

och deras kläder fick hänga kvar

Jag reste mig då

och lade kläderna i min vågskål

-Där lägger jag allt som lämnas kvar hos mig.

Det som är hårt, klumpigt och väger tungt

ligger i den högra.

Det som är mjukt, skört och lätt

ligger i den vänstra.

Ibland tycker jag att det är synd att det som är tungt

är så tungt

när man väger det

Jag hatar den här världen och det här livet.

Jag föraktar mig själv. Jag är en lögnare och en svikare.

Det kommer naturligt för mig, eftersom jag är det utan att tänka.

Men jag älskar min familj, mina vänner och min flickvän.

Jag ger kärlek och njuter av det som är vackert omkring mig.

Det kommer också naturligt för mig.

Det som är vackert väger kanske upp det som är fult

men om det aldrig blir mer än jämvikt

vad är det då för mening?

Jag antar

att det går att älska andra, även om man inte älskar sig själv

ändå

Det är väl det som ger det mening